Det är 2010 och journalisten, Jeff Harris, från New York har precis publicerat en artikel i The New Yorker om bossa nova-rörelsens 50 år. Den entusiastiska redaktören, Jessica, blir helt tagen av artikeln och föreslår att han ska skriva en bok om den inflytelserika rörelsen som både revolutionerade musiken i Brasilien och över hela världen under tidigt 60-tal. När Jeff forskar inför sitt nya projekt snubblar han över en pianist som han aldrig har hört talas om: Tenório Jr. Han börjar undersöka och upptäcker att pianisten inte har producerat eller spelat in musik på över 30 år. Han antar att han måste ha dött av samma anledning som de flesta musiker gjorde på 70-talet: av droger eller i en olycka när han var på turné. Han reser till Rio de Janeiro för att fortsätta forska om bossa nova och träffar musiker från flera generationer, allt från överlevare från bossa nova-eran till yngre talanger som fortsätter att forma dess arv. Men Tenório Jr:s historia flätas in i hans resa. Han upptäcker att Tenório försvann i Buenos Aires under en turné tillsammans med den store musikaliske poeten Vinicius de Moraes, och att Tenório torterades och dödades, och att hans kropp aldrig har hittats. Han var 35 år gammal och på den tiden var han en av de mest briljanta instrumentalisterna inom brasiliansk musik. Mysteriet kring Tenórios tragiska öde och hans otroliga musik attraherar Jeff. Han fortsätter att arbeta på sin bok om bossa nova, men han släpper aldrig taget om Tenórios historia. De flesta av musikerna han träffar och intervjuar var Tenórios bekanta, vänner och även beundrare. Glömskan som omsluter Tenórios historia har inte lyckats få de som kände honom att glömma honom.