Microsofts rapport om digitalt försvar 2022

Cyberbrotten fortsätter att öka med betydligt fler fall av både slumpmässiga och riktade attacker. Vi har observerat allt mer mångfasetterade hot i det digitala landskapet, med utveckling av cyberattacksmetoder och kriminell infrastruktur som används för att förstärka den kinetiska krigföringen under Rysslands invasion av Ukraina.

Attacker med utpressningstrojaner är en allt större risk för alla individer eftersom kritisk infrastruktur, företag av alla storlekar och statliga och lokala myndigheter är måltavlor för brottslingar som drar fördel av ett växande ekosystem för cyberbrott. Utpressningstrojanattackerna har blivit djärvare och mer omfattande, och samtidigt fått allt mer långtgående konsekvenser. Ett hållbart och framgångsrikt svar på detta hot kräver en myndighetsövergripande strategi som genomförs i nära samarbete med den privata sektorn.

Efter att ha analyserat våra uppdrag för incidentsvar och återställning hittade vi genomgående svaga identitetskontroller, ineffektiva säkerhetsåtgärder och ofullständiga dataskyddsstrategier hos de berörda organisationerna.

I år har vi haft en betydande ökning av slumpartade attacker med nätfiske och identitetsstölder för att komma åt information som säljs och används i riktade attacker, till exempel gisslanattacker, dataexfiltrering och utpressning samt e-postintrång hos företag.

Cyberbrott som en tjänst (cybercrime as a service, CaaS) är ett växande hot mot kunder över hela världen. Microsofts Digital Crimes Unit (DCU) observerade en fortsatt tillväxt av CaaS-ekosystemet med ett ökat antal onlinetjänster som underlättar cyberbrott, bland annat e-postintrång hos företag (BEC) och mänskligt styrda utpressningstrojaner. CaaS-säljare erbjuder i allt högre grad komprometterade autentiseringsuppgifter till försäljning, och vi ser fler CaaS-tjänster och produkter med förbättrade funktioner för att undvika upptäckt.

Angripare hittar nya sätt att implementera tekniker och nya värdar för sin operativa infrastruktur. Företag kan till exempel komprometteras och bli värdar för nätfiskekampanjer och skadlig kod, eller så utnyttjas deras processorkraft för mining av kryptovaluta. IoT-enheter (Sakernas Internet) blir ett allt mer populärt mål för cyberbrottslingar som använder vidsträckta botnät. När routrar inte korrigeras med uppdateringar och lämnas exponerade direkt mot Internet, kan hotaktörer missbruka dem för att få tillgång till nätverk, utföra skadliga attacker och till och med för att stöda sin verksamhet.

Hacktivism var på uppgång under det senaste året, då privatpersoner utförde cyberattacker för att främja sociala eller politiska mål. Tusentals individer mobiliserades för att inleda attacker som en del av kriget mellan Ryssland och Ukraina. Även om det återstår att se om denna trend kommer att fortsätta, måste teknikindustrin gå samman för att utarbeta ett omfattande svar på detta nya hot.

Under det senaste året har nationalstatliga cyberhotsgrupper gått från att utnyttja programvaruförsörjningskedjan till att utnyttja försörjningskedjan för IT-tjänster. De riktar in sig på molnlösningar och leverantörer av hanterade tjänster för att nå nedströmskunder inom den offentliga sektorn, reglering och kritisk infrastruktur.

I takt med att organisationer stärker sin cybersäkerhetsstatus har nationella statsaktörer svarat med att använda nya och unika taktiker för att leverera attacker och undvika upptäckt. Identifiering och exploatering av dag noll-sårbarheter är en viktig taktik på det här området. Antalet offentligt rapporterade dag noll-sårbarheter under det senaste året är i nivå med antalet under föregående år, som var det högsta någonsin. Många organisationer antar att de är mindre utsatta för att drabbas av dagnollattacker om hantering av säkerhetsrisker är en integrerad del av deras nätverkssäkerhet. Kommodifiering av attackmetoder som utnyttjar sårbarheter har ändå lett till en mycket högre takt av dem. Dag noll-sårbarheter upptäcks ofta av andra aktörer och återanvänds på bred front på kort tid, vilket gör att system som inte har korrigerats med uppdateringar är i riskzonen.

Vi har lagt märke till en växande bransch av offensiva aktörer i den privata sektorn, så kallade cyberlegosoldater. De utvecklar och säljer verktyg, tekniker och tjänster till olika kunder, ofta statliga, som kan användas för att bryta sig in i nätverk, datorer, telefoner och Internetanslutna enheter. Dessa enheter är en tillgång för nationella statsaktörer, men utgör ofta en fara för oliktänkande, människorättsförsvarare, journalister, förespråkare för civilsamhället och andra privatpersoner. Cyberlegosoldaterna tillhandahåller avancerade funktioner för ”övervakning som en tjänst” som många av nationalstaterna inte skulle ha kunnat utveckla på egen hand.

Det blir allt mer brådskande att vidta åtgärder mot den ökade nivån av hot i det digitala ekosystemet. Hotaktörernas geopolitiska motiv har visat att staterna har eskalerat sin användning av offensiva cyberoperationer för att destabilisera regeringar och påverka den globala handeln. När dessa hot ökar och utvecklas är det ytterst viktigt att cybermotståndskraft byggs in i organisationsstrukturen.

Som vi har sett är det många cyberattacker som lyckas eftersom den grundläggande säkerhetshygienen inte har följts. De minimistandarder som varje organisation bör följa är: